It Can´t Be true-Kapitel 16

Förra kapitlet

Har åkt till basketplanen med Ryan,Chaz och Christian.Hoppas att det är okej? Har mobilen med du/ni vill någonting.

Puss!                           

 Justin spelar basket<3

Vi var helt ensamna på planen.Vilket var skönt.Inga skrikande fans som ville ha autografer.Visst,jag älskar mina fans men ibland är det skönt att kunna hänga med mina vänner utan att bli störd hela tiden.Ryan blockade fram en bra basketboll och chaz valde lag:

-Blir det bra om du får vara med Ryan justin?

-Jag kan nog klara mig.svarade jag och blinkade åt Ryan.

Han blinkade tillbaka och började springa med bollen.Eftersom ingen var beredd så satte han bollen mitt i mål och ropade:

-Yes! Ett noll till oss!

Chaz muttrade surt tillbaka:

-Det här ska du få för Butler.

Matchen höll på i ungefär 2 timmar och vi vann med 32-29.

-Vem var det som sa att det bara var början?frågade Ryan retfullt.Han älskade att retas efter han har vunnit i någont.

Chaz blev mer sur och började springa efter Ryan i snabba steg.Men Ryan hade ett försprång på säkert 15 meter så han hann iväg.Jag och Christian började genast skratta.De var bara för roliga.

-När ska vi börja bete oss som dem?frågade Chris lekfullt.

-Vi kan börja precis när du vill.svarade jag med ett flin på läpparna och hoppade in i bilen.Efer några minuter kom Chaz och Ryan in i bilen.Chaz såg inte glad ut alls,men däremot Ryan.Han flinade med hela ansiktet.

-Du är för sölig.klagade han.

-Säg inget till andra när du själv inte är perfekt.muttrade chaz sur och satte sig bredvid Chris i baksätet.

                      Frida´s perspektiv

Jag satt på bryggan och kollade ut över sjön.Den var alldeles spegelblank.Mina händer skakade fast jag visste inte varför.Jag lät blicken glida över sjön och ryste.Först visste jag inte varför men när jag ännu en gång lät blicken glida över sjön såg jag det.På andra sidan sjön satt det en pojke.Han hade tårar över hela anskitet och tittade på mig med iskall blick.Min blick fastnade i hans och jag såg ett stort svar hål i hans ögon.De var alldeles svart.Plötsligt sträckte han ut handen,som om han ville att jag skulle ta tag i den.Men istället kände jag en smärtfull kraft som for genom hela min kropp.Allt blev svart och jag ropade  på hjälp.Men pojken satt inte kvar och ingen hörde mig.......

Jag satte mig upp med ett ryck och skakade så häftigt att jag  var tvungen att ta 10 djupa andetag för att jag skulle börja andas normalt igen.Jag kollade på klockan och såg att den var halv 7 på morgonen.Jag la mig försiktigt ner i sängen och hoppades på att kunna somna igen .Men efter att jag hade rullat runt i sängen i säkert en halv timme Konstaterade jag att det inte var någon idé.jag kunde inte släppa det.Pojkens svarta ögon,smärtan,den vackra sjön och alla tårar.Jag klev ur sängen och började rota fram rena underkläner,nya jeans och ett linne.Jag tog tag i mobilen och hoppade in i duchen.Det tog ungefär en kvart att duscha så klockan var kvart över 7 när jag var klar.Jag bestämmde mig för att det var för tidigt för att äta

 frukost så jag satte mig vid min laptop och loggade in på internet.Men när jag höll på att kolla på bilderna på dem senaste nyheterna var jag tvungen att hålla för munnen för att inte skrika.För på bilden var den var det en pojke med svart ögon....Och på övertexten stod det:

                           Spårlöst Försvunnen

Hoppas att ni gillade kapitlet! Ville att det skulle bli lite mer spännande.Och förlåt för att jag inte har skrivit något inlägg på typ hela helgen men jag hann inte.För i söndags fyllde min underabara syster 14 år och igår hade vi som läxa att vi skulle kunna alla 35 länder plus huvudstädet i Europa! Så jag hade fult upp med att öva på dem.Men hoppas att ni har haft det bra och att ni blev nöjda med kapitlet! Komentera gärna som vanligt om vad ni tycker om novellen.<3 Puss!

                          It Can´t Be True-Kapitel 15

Förra Kapitel

Och när jag satt där på planet kom jag på att jag verkligen gillade min riktiga familj och att jag verkligen skulle sakna dem.Min bror,min mamma och min pappa...  

1.Jeans  2.Linne    3.Basketplan

Jag sov nästan hela tiden på planet,vilket var riktigt skön.Jag gillar ju inte att starta och landa.När vi kom hem släppte Jonas av mig på min gata och jag sprang in till det varma huset.När jag kom in blev jag påhoppad av Felicia.Hon kramade mig minst i 10 min.När jag släppt henne fick jag en kram av de andra också.

-Hur har det varit? frågade Karin nyfiket.

-Det var varit super!

-Vad har ni gjort?

-Massor! Om jag ska berätta allt så får vi sitta här i år!

-Det gör inget.svarade Karin som var mer nyfiken än vad hon såg ut att vara.

När jag hade berätta precis allt var klockan mycket och det var dags att gå och lägga sig.

-Godnatt.sa Karin med sin mjuka röst.

-Godnatt...mumlade jag tillbaka som var helt slut och trodde jag redan sov.

                             Nästa morgon

När jag vaknade kände jag att solen lyste i ansiktet.Jag slängde en blick på klockan och såg att den var 11!Jag hoppade ur sängen och letade fram ett par jeans som jag vek upp till knävecken och ett svart linne.När jag gick ut till köket satt alla redan vid frukost bordet och åt.Jag tog en macka och stoppade in den i brödrosten.

-När vackande ni?

-För ungeför en timme sedan.svarade Felicia med brödsmullor runt hela munnen.

Jag flinade åt henne och nickade.

-Vad ska du göra nu? frågade Karin när jag var påväg ut.

-Jag ska till Hanna.Jag har saknat henne så mycket att jag måste träffa henne.

Karin log och nickade.

-Men var hemma till klockan 7 senast.

Jag suckade men gick med på det.Jag tog cykel för att det skulle ta snabbare att komma dit,och när jag parkerade såg jag Hanna titta ut genom fönstret.Hon öppnade dörren efter bara några sekunder,gav mig en stor jag och sa:

-Gud vad jag har saknat dig Frida!

-Jag har saknat dig med Hanna.sa jag och kramades tillbaka.

Vi gick in och jag berättade vad jag hade gjort och hon berättade vad hon hade gjort.Och det var en hel del kan jag säga!

-Det är mat! ropade Hanna´s mamma Helena från köket.

-Vi kommer! ropade Hanna tillbaka.

Det blev kyckling till middag och jag klagade inte över det.Det är ju super gott!När vi hade ätit upp var klockan kvart i sju och jag var tvungen att åka hem,men sa att vi skulle ses i skolan imorgon.Sedan var det bara att börja cykla.Det tog ungefär 5-10 min att cykla från Hanna så jag var hemma ungefär 5 i sju.

-Bra att du kom,vi skulle precis äta.

-Men jag har redan ätit hos Hanna.förklarade jag.

Karin kollade misstänktsammt på mig men nickade.Jag loggade in på datorn och in på msn.Min klasskompis Ebba var inne så vi började chatta.

Hey! Hur var det i Kanada då?<3/Ebba

Tja! Det var jätteroligt! Vi har gjort massor med saker!<3/Frida

Berätta det roligaste!<3/Ebba

Det var när pattie,Jeremy,Justin,Kenny,Scooter,Jonas,Nathalie och jag hade vattenkrig! Jag var med Justin,Scooter och Nathalie,och självklart vann vi!<3/Frida

Haha! Go girl! Det är bara att kämpa så klarar vi tjejer allt!<3/Ebba

Japp!Men måste dra nu.Ska öva lite på piano-läxan,har inte tränat någonting.Hehe....<3/Frida

Haha smart! Okej hejdå!<3/Ebba

Hejdå! Syns i morgon!<3/Frida

Efter att jag hade loggat ut och tränat på pianot var jag trött.Så jag gjorde mig i ordning och la mig i min mjuka säng,tills jag somnade i en lugn sömn.

                       Justin´s perspektiv

Det hade gott två dagar sedan Frida hade åkt och jag saknade henne redan.Henne´s skratt var så konstigt och roligt att man började skratta själv.Men jag tänkte att hon skulle komma tillbaka snart igen.För det skulle hon va? Det trodde jag i allafall.Och hoppades...Jag öppnade ögonen med ett ryck när jag hörde telefonen´s ringande signal.Jag sprang ner för trappan och la telefonen mot örat:

-Hallå det är Justin.

-Tja Justin det är Ryan.Undrar bara om du vill hänga med och spela lite basket med mig,Chaz och Christian?

-Självklart! Var är ni?

-Hemma just nu men vi kommer och hämtar dig om 10 min.

-Ok ses då.sa jag ocj la på för att leta fram mina basket kläder som jag brukar använda när jag spelar just basket.Jag hittade dem längst in i garderoben och slänge på mig dem.När jag hade fylt vattenflaskan med vatten hörde jag en biltuta och förstod att det var Ryan.Jag tog snabbt tag i en penna och skrev ett medelande till mamma.

Har åkt till basket planen med Ryan,Chaz och Christian.Hoppa att det är okej? Har mobilen med mig om du/ni vill någonting.Puss

Jag tog tag i vattenflaskan och sprang ut. 

Hoppas att ni blev nöja! Första gången ni fick läsa ur Justin´s perspektiv! Kul,eller? Ska jag göra det flera gånger?

Skriv vad ni vill läsa så fixar jag det! Förmodlingen.

Komentera gärna vad ni tycker och om ni vill att jag ska ändra på något. Ha det bäst! Puss<3

Förlåt för att det inte blev något kapitel idag!Hann inte med ett! Jag lovar att det ska bli bättre uppdatering!<333

                 It Can´t Be True-Kapitel 14

Förra Kapitlet

Och jag blev väldigt förvånad när jag fick veta att killen bredvid mig,också känd som Justin Bieber,tjänar 53 miljoner dollar per år!

     Klippa och det vackra havet.                            

Vi klev ur bilen och var på väg in,när Justin grep tag i min tröja och sa:

-Jag vill gärna prata med dig om det är okej?

Jag kollade på honom ett tag.Jag undrade vad det var han ville...

-Ja,okej.svarade jag osäker.

Justin nickade med sitt huvud att följa med mig.Jag gick kanske en meter bakom honom.Vi givk genom en skog,och jag undrade ännu en gång vad han ville.Och var vi var på väg... Vi kom till en klippa.Nedanför klippan såg det ut att vara djupt.Väldigt djupt...Justin fortsatte gå men stannade mitt på klippan och satte sig ner.Han kollade ut över havet innan han gjorde en gäst med huvudet att jag skulle sätta mig bredvid honom.Jag satte mig ner och granskade havet.

-Så vad var det du ville?frågade jag efter en stund av väntan på att han skulle säga något.

-Jag bara undrar en sak.svarade han kort och lågt.

-Vad?frågade jag som var så nyfiken att jag höll på att spricka.

-Hatar du fortfarande mig?frågade han och kollade in i mina ögon med svag blick.

Jag kollade chockat på honom.Om jag skulle vara ärlig hade jag inte tänkt en tanke på att han hade ljugit och att jag var adopterad på flera timmar.Det var som om jag inte brydde mig längre.Jag hade tänkt på det igår en stund men ändå...Justin svalde hårt när han märkte att jag inte svarade.

-Nej,det gör jag faktist inte.erkände jag tyst.

Han kollade upp på mig som om jag hade sagt ett roligt skämt.Han log med hela ansiktet.

-Bra.svarade han.Jag var rädd för att du fortfarande hatade mig....

-Nej jag tänker inte på allt som har hänt.Jag har faktist haft riktigt kul idag.

Han kollade på mig och lämnade ämnet.

-Här brukade jag,Ryan,Chaz,Christian och Caitlin bada.Vi gör det fortfarande om jag kommer på sommaren.Det är en jättebra plats att bada på.och en jättebra klippa att hoppa från.

Jag nickade och kollade ner en gång till och såg det djupa mörka vattnet slå mot klipporna.

-Saknar du tiden när du inte var känd?frågade jag som var nyfiken på frågans svar.

-Ibland,det är kul att stå på scen och sjunga.Men ibland får man aldrig vara ifred.Man saknar privatlivet.

Jag nickade utan att ta blicken från vattnet och fortsatte med andra frågan:

-Varför åker Pattie med dig på turneérna istället för Jeremy?

Han kollade på mig med en blick som sa: sluta säga Pattie och Jeremy.Men jag ignorerade det.

-För att pappa  gillar sitt jobb så mycket att han vill stanna hemma.Och mamma  har inte ens ett jobb.förklarade han och sa pappa och mamma extra högt.

Jag slet blicken från havet och sa:

-Jag kan inte säga mamma och pappa till några som jag knappt känner.

-Jaja.suckade han,men verkade inte så nöjd med förklaringen.

Efter att vi hade suttit ett bra tag och pratat om allt möjligt bestämmde vi oss för att gå tillbaka.Det tog ungefär en halvtimme.Alla undrade förstås var vi hade varit och Justin gav dem den enkla förklaringen att vi hade varit på klipporna och pratat.Både Pattie och Jeremy såg väldigt nöjda ut.Som om dem visste att jag nästan hade glömt bort allt det hemska.Och jag försökte se det positiva med det hela.Vilket var svårt eftersom jag inte kom på någon positiv...Men dagarna gick och det var dags för mig,Nathalie och Jonas att åka hem.

Nathalie,jagJonas,Justin,Pattie,Jeremy,Scooter och Kenny gick till genom flygplatsen för att komma till vårt flygplan.Jag hade förändrats lite.Jag hade blivit brunare av den sköna solen och faktist blivit en aning smalare.Eftersom Justin hade varit tvungen att träna varje dag med en springtur och lite på gymmet hade jag frivilligt fölt med.Plötsligt slog det mig att jag inte ville hem till Sverige.Samtidigt som jag saknade mina kompisar väldigt mycket.Men det hade verkligen varit toppen att vara här!Jag funderade på vad som hade varit bäst och kom på att när alla hade haft vattenkrig var mitt bästa minne....

Jag gav alla en stor kram och gick sedan på planet.Och när jag satt där på planet kom jag på att jag verkligen gillade min riktiga familj och att jag skulle sakna dem.Min bror min mamma och min pappa....

Hoppas att ni blev nöja!Komentera gärna eller ställ en fråga!<3

PUSS!<3

                               It Can´t Be True-Kapitel 13

Förra kapitlet

Men jag har starkare än henne så hon gav upp och satte sig i baksättet bredvid Kenny.Sen startade Justin motorn och åkte ut från parkeringen.

  Justin och hans bil:)                                     Justin och Kenny:)

När vi kom in i stan var det kanska lugnt.Jag brukade verkligen få huvudvärk av att gå på stan,och speciellt när det är mycket folk.Justin hittade en bra lucka att parkera bilen i och vände sig sedan mot oss:

-Så,var vill ni börja? Eller,var vill du  börja Nathalie?

Nathalie log och svarade:

-Var som helst funkar för mig:

-Då bestämmer jag att vi börjar inne på den största klädaffären vi har här.sa Kenny bestämmt och flinade mot mig med hela ansiktet.

Jag suckade och tänkte att det här skulle bli en lång  dag.

                                    6 timmar senare

Efter 6 timmars shoppande kom jag på att jag bara hade ljugit om att det skulle bli en lång dag,det här var minst ett år!Jag sprang tillbaka till bilen för att jag ville komma så snabbt bort från stan som möjligt.Jag stannade och kollade bakom mig när jag kom fram till bilen och märkte att Nathalie,Justin och Kenny stirrade på mig och skrattade.Jag gjorde en ful grimas tillbaka och gjorde en gäst att Justin skulle låsa upp bilen.Han nickade som svar när han hade skrattat klart.

-Nej men,jag har tappat nycklarna! Vi måste gå tillbaka samma väg igen!sa Justin och spelade förskräckt.

Men jag varnade honom allvarligt:

-Om du verkligen hade tappat nycklarna hade du fått springa  och leta igenom hela  stan själv.

Han log som svar och tog det inte alls på allvar.Fast det var helt allvarligt!När bilen började rulla ut från parkeringen kom jag på att Justin hade ljugit,igen!

-Du sa att vi inte behövde gå på stan så länge och jag har minst tjatat 1000 gånger om att åka tillbaka.

-Ja,6 timmar är ju inte så farligt.svarade han med en självklarhet.

Men jag blev alldeles chockad.Han kunde inte tycka att 6 timmar på stan inte var länge!

-Du måste skämta.sa jag med en övertygande ton om att han faktist skämtade.

-Inte ett tugg.Fråga Kenny hur länge han och jag brukar vara på stan i normalt sätt.

Jag vände mig om och spände blicken i Kenny:

-Hur länge brukar du och den sjuka killen bredvid mig vara på stan normalt sätt?

-Ungefär en hel dag.svarade Kenny.Vi brukar åka vid 9-10 på morgonen och vara hemma vid 6-8.

Jag stirrade på honom som om han var galen.Och det var han för mig!Men Nathalie tittade avundsjukt på honom och suckade:

-Tänk om jag hade så mycket pengar så att  jag kunde shoppa så länge.sa Nathalie drömmande.Det blev en hemresa med prat om pengar.Och jag blev väldigt förvånad när jag fick veta att killen bredvid mig,också känd som Justin BIeber,tjänade 53 miljoner dollar per år!

Förlåt! Kunde inte skriva mera.Måste sova....Är kanska trött för att vi har haft en konsert med en kör som jag är med i:) Det var jättekul men nu måste jag sova! Komentera gärna vad ni tycker om novellen och så:)

Puss!:)

                                It Can´t Be True-Kapitel 12

Förra kapitlet

-Godnatt & sov sött.svarade han mjukt.

Mer minns jag inte för jag var så trött att somnade i Justin´s famn.

      Stan                                 Kenny                         Läxor

När jag vaknade kände jag att någon andades tungt bredvid mig.Jag tittade upp och såg Justin.Jag skrattade lite för mig själv,hade han legat här hela natten?Jag försökte försiktigt resa mig upp så att jag kunde få tag på mobilen som låg på nattduksbordet.Jag sträckte mig försiktigt över han och tog tag i mobilen.Yes!tänkte jag tyst för mig själv.Jag satte på mobilen och knappade in pin-koden.Jag stönade när jag såg att klockan var kvart över sju.Jag bestämmde mig för att lägga mig ner igen och försöka sova.Men märkte direkt att det var meningslöst.Jag var jättepigg!Så jag tassade mig förbi Justin som fortfarade sov och in i badrummet och tog en varm dusch.Jag passade på att tvätta håret också.Sen tog jag på mig rena kläder och bestämmde mig för att göra lite läxor som jag hade fått med mig till Kanada.Jag kom inte undan från dem så lätt!

När jag hade jobbat med matten ett bra tag var jag helt uttråkad.Jag kollade bort på Justin och märkte att han stirrade på mig!

-När vaknade du?frågade jag chockat.

-För ungeför 10 minuter sedan.svarade han lugnt.

-Har du lust att göra någonting?Jag är så uttråkad.

-Självklart!Jag ska bara hoppa in i duschen snabbt och äta frukost,och med din kurrande mage chansar jag på att du inte har ätit frukost än.skrattade han mjukt.

Jag kände att jag rodnade.Det trodde jag inte att han hade hört!Jag hörde hans låga skratt och hur han gick ut genom dörren.Medans han duschade gick jag nerför trappan och kollade om Nathalie var där nere för hon låg inte på maddrassen kom jag på.När jag kom ner hörde jag att tv:n var på.Jag gick till vardagsrummet och såg Nathalie sitta i soffan med fjärlkontrollen.Och kollade på mig och log när hon såg mig.Jag gick fram och satte mig bredvid henne.Hon kollade på MTV och dem visade en tonåring som ville bli en supermodell.Det var väldigt intressant och ingen av oss märkte att Justin kom in med en bricka i handen med frukost.

-Hallå?Jorden anropar Frida och Nathalie!

Både Nathalie och jag hoppade till i soffan och tittade chckade upp.

-Ja.svarade jag osäkert.

-Vad vill ni ha?frågade Justin och flinade.

-Eh...var allt vi fick fram.

Justin suckade och sa:

-Vill ni ha macka med ost,skinka eller tomat?Eller fil med flingor?Eller...båda och?upprepade han.

-Jag tar en macka med skinka och flingror.svarade Nathalie tvärsäkert.

Hon fick sin macka och flingorna av Justin och sedan tittade han på mig.

-Eh,jag kan ta en macka med ost och flingor.svarade jag försiktigt.

-Okej.svarade han och gav mig mackan och flingorna.

Sedan satt vi tysta i soffan och stirrade på tv:n i säkert en kvart tills jag frågade:

-Var är Pattie och de andra?

Justin suckade och svarade:

-Mamma,pappa,scooter och Jonas sa igår att de skulle gå en sväng och kolla på de fina stränderna och i stan.Men Kenny ligger antagligen och sover.Det är allt han gör när han inte behöver passa mig eller upp tidigt.

-Okej,men varför suckade du?frågade jag nyfiket.

-För du säger inte mamma och pappa,du säger Pattie och Jermeny.Och det är störrande när du är deras egna dotter.

-Förlåt,men det kommer naturligt.Jag är inte van vid att kalla nya människor mamma och pappa.svarade jag lite drygt.

Justin tittade på mig och log.

-Nej,det kanske inte är så lätt.svarade han sedan och bar ut brickan som var full med skållar och flingpacket.

-Så,vad vill ni göra idag?

-Åka till stan!svarade Nathalie bestämmt.

Och innan jag hann protestera svarade Justin:

-Ja!Det är en suverän idé!

-Men du måste hjälpa mig att släppa Frida dit.Hon hatar att shoppa!

Justin stirrade på mig och log.

-Det är inte så lång att släppa som tur är.För vi måste åka bil.

-Bra!svarade Nathalie. och sprang upp för trappan för att borsta tänderna

Jag tittade surt efter henne och hasade mig upp för soffan.När jag såg att Justin stod och flinade åt mig sträckte jag ut tungan som en barnunge och sprang upp för trappan.Rädd för att han skulle följa efter.När alla var klara och skulle gå ut  (inklusiv Kenny) viskade Justin i mitt öra:

-Vi behöver inte shoppa så länge.

Jag gav honom en tacksamm blick och gick ut i solljuset.

När vi närmade oss bilen gav Nathalie och jag en speciell blick och sprang fram till bilen och började kriga om vem som skulle få sitta fram.Men jag var starkare än henne så hon gav upp och satte sig i baksätet bredvid Kenny.Sen startade Justin motorn och åkte ut från parkeringen.

Hoppas att kapitlet blev bra!Komentera gärna om ni vill!<3 Och måste bara säga grattis till min underbara pappa som fyller år idag!Grattis pappa,älskar dig!<3      

                         It Can´t Be True-Kapitel 11

Förra kapitlet

Jag frågade också dem massor av frågor och så höll det på i ungefär en timme innan någon knackade på dörren.

           altan                         säng                
       Justin säger

Det var Pattie som kom in och sa att maten var klar.De vuxna hade grillat.Mums!Och jag var tydligen inte den ända som tyckte det för alla killar (Ryan,Chaz,Christian och Justin) rusade ut ur rummet på en sekund.Det var bara jag och Caitlin som satt kvar och stirrade chockat på de andra som redan hade försvunnit.Sedan bröt vi ut i ett asgarv och låg på rygg i ungeför fem minuter.

-Undra och killarna var hungriga? skrattade Caitlin fram.

och jag nickade som svar.För jag kunde inte ärligt talat inte prata.Efter en stund bestämde vi oss för att gå ner och äta,och när vi kom ner så kollade,nej stirrade alla på oss.

-What? frågade jag chockat.

-Var har ni varit? undrade Chaz förvirrat.

-Uppe på Ryan´s rum såklart.

-Men det tog ju aslång tid.

-Ja och?

-Nä,de va inget.

okej.svarade jag som inte fattade någonting.

När jag försökte hitta en platts så fanns det bara en platts kvar...Bredvid Justin.Så jag ställde ner min tallrik och bestick och satte mig tyst vid bordet.Men Justin märkte mig såklart och viskade i mitt öra:

-Varför tog det så lång tid?

-Nä,det var inget.svarade jag med en busig röst som jag visste skulle göra Justin ännu mer nyfiken.

-Men säg!

-Nej,det stannar mellan mig och Caitlin.svarade jag bestämmt och han gav upp.

                                         Senare på kvällen

När vi kom hem så var jag så trött att jag trodde att jag skulle svimma.Jag hasade mig upp för trappan och kastade mig på min stora mjuka säng.Men jag tänkte att jag var tvungen att gå upp och göra mig i ordning.Och ta fram en maddrass till Nathalie som skulle sova i mitt rum.Vilket jag var väldigt nöjd med.Så jag gick in i badrummet och borstade tänderna och sedan ner för trappan för att fråga om en maddrass.

-Eh Pattie,var är maddrassen som Nathalie ska sova på?

-Den ligger i Justin´s rum,vi visste inte var vi skulle lägga den i ditt rum så Justin fick ha den i sitt rum så länge.

-Okej,tack.svarade jag och gick trött upp för trappan.Igen!När jag öppnade Justin´s rum satt han och Nathalie i sängen och kollade på fotoalbum.Oh nej tänkte jag tyst för mig själv,hoppas bara att Nathalie inte faller för Justin!

Eh,är det där maddrassen som Nathalie ska sova på?undrade jag.

-Japp!Jag kan bära in den i ditt rum om du vill,för du ser verkligen trött ut.

-Jag tack.svarade jag och gick in i mitt rum.

Efter kunde jag höra hur en maddrass släpades fram på golvet.

-Ska jag lägga den här?frågade Justin snällt.

-Japp det blir bra.svarade jag tacksammt.

Sedan lämnade han rummet och jag kunde ta på mig min pyamas.Som faktist var min "bror" gammlas.Den var svart och hade fladdermöss på.Sedan gick jag ner och sa godnatt till alla och återvände till mitt rum.När jag hade gått och laggt mig hörde jag att någon smög in i rummet och gick in i badrummet.Jag trodde det var Nathalie och brydde mig inte så mycket.Men när jag hörde att någon annan kom in i rummet började jag undra vem det var,men var för trött för att öppna ögonen.Sedan märkte jag att sängen åkte ner som om någon satte sig på den.Det var först då jag märkte att någon la sig bredvid mig och la sina armar omkring mig och viskade i mitt öra:

-Varför sa du inte godnatt till mig? jag hörde direkt att det var Justin.

-Jag trodde inte att du brydde dig.svarade jag sömnigt.

-Det är klart att jag bryr mig,du är ju min söta lillasyster.andades han mot mitt öra.

-Okej,godnatt Justin.viskade jag mot min kudde.

Jag hörde hur han skrattade till lite.

-Godnatt & sov sött.svarade han mjukt.

Mer minns jag inte för jag var så trött att jag somnade i min Justin´s famn.

Sorry! kunde inte skriva mera! Och jag är bara tvungen att säga grattis till Lina min kompia som har namnsdag!Och hoppas att du blir frisk! Och grattis till min pianolärare i efterskott på namsdagen! Komentera gärna om ni vill<3

                            It Can´t Be True-Kapitel 11

Förra kapitlet

-Ja,du har ett eget badrum.svarade han som om det var en självklarhet.Och förde in mig i ett stort rum.

 Caitlin               Christian             Ryan                     Chaz

Badrummet var enormt!Nästan lika stort som mitt rum i Sverige!

-Oh My God!var allt jag fick fram.

-Japp jag vet,det är ganska stort.Men mitt är större!flinade Justin bakom mig.

-Det här räcker gott och väl för mig.svarade jag chockat.

Sedan hörde jag en sms-singnal.Det var Justin´s mobil,vem annars?

-Vem är det?frågade jag nyfiket.

-Ryan,han undrar när jag kommer.

-Ska du till honom du?

-Japp,tänkte gå över dit nu,men måste ju fråga mamma först.svarade han och flinade ännu en gång.

Sedan gick han ner för trappan och jag hörde honom ropa på Pattie.Men efter 10 sekunder kom han springandes upp för trappan igen.

-Ska du med?frågade han.

-Till?

-Ryan!svarade han som om det var självklart.Och det var det ju faktist.

-Är det bara han där?

-Nej,det är Ryan,Chaz,Caitlin och Christian.Och säkert Ryan´s föräldrar också.

-Nja....ganska feg som jag är när det gäller att träffa nya människor tvekande jag på trappsteget.

-Kom igen det är klart du ska med!tjatade Justin.

Och utan förvarning tog Justin tag i min hand och drog mig ner för trapp och ut genom dörren och stannade inte förrän vi stod utanför en dörr ungefär en halv kilometer bort stannade han.Han plingade på dörren och man kunde hör hur några sprang ner för en trappa med tunga steg och slogs om vem som skulle öppna dörren.

-Tja bro!skrek en ganska lång kille.

-Tjabba brother!skrek en annan som var ännu längre.

-Tja!svarade Justin och gick in för att ge dem en kram.

Jag såg att bakom dem stod det en ganska kort kille i ungefär 14års ålder och en ganska lång tjej som var minst 16.De fick också en kram innan Justin ställde sig bredvid mig igen och sa:

-Ryan,Chaz,Caitlin och Christian,det här är Frida!

Alla kollade på mig och log och jag log tillbaka.

-Hey Frida.sa tjejen som jag tror hette Caitlin.

-Hey.svarade jag tillbaka som inte vågade säga så mycket mer.

De andra killarna nickade en sån där kill-nick med huvudet och släppte sedan in oss.

-Så Frida gillar du att spela Car-xbox?frågade Christian nyfiket.

.Eh,jag har aldrig spelat det förut.erkände jag tyst.

Han bara stod och gapade åt mig.

-What?! Har du aldrig spelat Car-xbox?!

-Nej,vet inte ens vad det är.

-Du är galen!utbrast Christian chockat.

Jag flinade lite innan Justin räddade mi från samtalsämnet.

-Var är dina föräldrar Ryan?

-De skulle åka och handla och sedan hem till er.svarade Ryan med en väldigt mörk röst.

Vad blev väldigt chockad för den lät så mörk med skilnad från typ en minut sen.Jag märkte inte att jag stirrade på han innan han kollade på mig och sa:

-What? inte på ett drygt sätt utan på ett roat sätt.

-Inget.svarade jag snabbt,men Chaz tror jag han hette hade redan listat ut vad jag blev så chockad på för han sa:

-Jag vet han kan ändra sin röst jättemycket på bara en minut.

Ryan,Justin,Caitlin och Christian vände sig om och flinade innan vi kom in i ett stort rum med blåa tapeter.Jag förståd att det var Ryan´s rum för det såg ut som ett sånt därt typiskt kill-rum.Vi gick in och satte oss på den enorma sängen och sedan började alla fråga frågor om både Sverige  och mig.Till och med Justin.Jag frågade också dem massor av frågor och så höll det på i ungeför en timme innan någon knackade på dörrren.

Inte så lång kapitel men det får duga.Komentera gärna om ni vill<3 Ha det bäst!